Det här med behåringen på de nakna kineserna varierar ju ganska kraftigt. Idag används termer som "hårig naken" och "naturligt naken". För att försöka bena upp detta har jag gjort några tjusiga bilder som på ett ungefär visar vad som menas.
Man delar in nakengraderna i N1-N5 där N1 står för mest naken och N5 står för mest behåring.
N1
N2
N3
N4
N5
Även puffarna delas in i grader beroende på pälsens tjockhet och täthet.
Goda råd...
Allmän päls- och hudvård.
En puffpäls kräver en hel del pälsvård (speciellt innan vuxenpälsen är på plats), men det går att minimera arbetet. Jag brukar bada mina hundar ungefär en gång varje vecka för att hålla pälsen i någorlunda skick. När valppälsen byts mot den permanenta vuxenpäösen kan man behöva bada en puff oftare. Tovor bildas mycket lättare i smutsig päls. Före badet kammar jag alltid igenom hunden och reder ut ev. tovor. De flesta tovor uppstår i regel i armhålor, ljumskar, bakom öronen och under mage/bröst. Tiden mellan baden låter jag pälsen vara. Jag reder bara ut tovorna, sedan låter jag den övriga pälsen "vila" för att minska på slitaget (och även arbetet...). Det finns en djungel av kammar och borstar men jag använder typer som dessa bredvid. En gles kam är bättre än en kam med täta "taggar."
Det populära badet...
Vid badningen sköljer jag genom pälsen grundligt med ljummet vatten. Sedan schamponerar jag med ett bra schampo och gnuggar/masserar ordentligt. Sedan sköljer jag ur pälsen ordentligt. Kvarvarande schamporester kan orsaka klåda hos hunden precis som hos oss. Till puffarna använder jag ovillkorligen balsam (om den nakna har mycket crets kan balsam även användas där...det skadar ju inte...), och någon gång även en inpackning. I dag finns det så smidiga inpackningar, sk. 1 minutsinpackningar = toppen! Balsamet/inpackningen sköljs sedan ur ordentligt och hunden handdukstorkas. Inför utställning bör hunden fönas och då fönar man och borstar uppifrån och nedåt så pälsen blir så "platt" och rak som möjligt. Pälsen ska inte fönas "fluffig" och yvig.
Det finns naturligtvis även en uppsjö av schampomärken....men dessa använder jag. Jag tycker de är billiga, bra och dryga.
Den nakna...
En naken kines badas enklare och snabbare än puffen. Hur ofta man behöver bada den beror på vilken hudtyp hunden har. Man får prova sig fram. Jag badar mina nakna ca 1 gång varje vecka även dem. Under badning brukar jag även passa på att trimma hunden, vilket kan göras på olika sätt. Vill man hyvelraka är det lättast när hunden är schamponerad eller ”inbalsamerad”.
En naken kines ska ha hår på huvud, nacke, tassar och svans. De flesta har hårsträngar mellan dessa partier och det är dem man, vid behov, tar bort.
Huvudcrestet ska börja vid stopet (partiet mellan ögonen) och fortsätta från ögonens yttre kant ut mot öronen. Från öronen, längsmed /nacken för att sedan avsmalna och ta slut vid manken.
På svansen ska ca 2/3 ha päls. Tredjedelen närmast kroppen ska vara naken.
På tassarna i fram ska crestet gå upp till handleden och upp till hasorna på bakbenen.
Öronen kan vara både rakade eller pälsbevuxna, det är en smaksak. När man tejpar öronen innan de stabiliserat sig underlättar det att raka öronen då de blir lättare, tyngdmässigt. Se mer om detta under ”Tejpning”.
Efter badet smörjer jag in de nakna med en mild hudlotion. I samband med badet torkar jag även ur öronen med en handduk så de blir torra och rena. Ibland kan det vara aktuellt att rycka bort håren inne i örat för att hålla öronen rena och luftiga. Detta görs med antingen pincett eller med fingrarna.
Tänk också på att om hunden har ljusa hudpartier så kan det vara bra att smörja med solkräm under vår/försommar. Mörka hudar har mer pigment och klarar i regel solen bättre.
Under vinterhalvåret behöver de nakna något slags täcke på sig. Det finns en uppsjö av hundkläder så det är bara att välja och vraka. Man kan också sy sina egna kläder, mönster finns att beställa från Chinese Crested Club. De nakna tål mer än vad man tror, vädermässigt. Och mycket är vad man gör den till också. Man får använda sitt sunda förnuft, helt enkelt.
Trimning av puffen...
Rakning av puffarna görs med trimmer i ansiktet och ca 2 cm runt analöppningen. Detta för att inte avföring ska fastna och det syns inte när det är gjort. Det blir bara så mycket fräschare. På vintern klipper jag även bort en del av pälsen under tassarna, det som sitter mellan trampdynorna på undersidan. På vintern fastnar det gärna snökockor och isbitar i pälsen och det gör ont att gå på.
I ansiktet trimmar man efter ett speciellt schema. Jag brukar börja med att raka från nosen, över nosryggen och upp till stopet (området mellan ögonen). Sedan rakar jag från utkanten av ögonen och ut mot öronen, där sparar jag ca 2 cm så det inte ser kalt ut om hunden har ståöron. Sedan letar man fram bröstbenet på hunden,(en liten bula fram på bröstet) och där ska sedan båda sidor mötas. Det bildas då ett V eller ett U från öronen sett. Det brukar se ut som en mjuk trekant när det är klart. Det parti som brukar vara svårast att raka är mungiporna. För att förhindra att det blir kvar tofsar vid alla veck brukar jag dra ut mungipan så den blir slät, med ena handen samtidigt som jag rakar med den andra. Borsta sedan bort all lös päls. Ett tips är att trimma före badet.Det brukar ta ett tag innan man får kläm på rakningen. Det brukar innebära mycket tålamod, godis och beröm!
Tänderna...
Borsta tänderna på mina hundar är jag jättedålig på men får man in den vanan så är det bra. Åtminstånde i samband med badet. Då använder jag en vanlig mjuk barntandborste.
Man kan även skrapa tänderna på sin hund om man törs. Annars gör man som jag; ber veterinären kika igenom munnen vid de årliga vaccinationerna.
För övrigt så bör hunden alltid ha tillgång till tuggben och jag ger även mina hundar ”Pedigree Denta Stix”, som jag tycker är jättebra. De får en varsin ca 1 gång / vecka.
Och glöm inte att klippa klorna, hellre ofta och lite, än tvärtom. Detta vänjer man hunden vid redan i valpstadiet, genom att hålla på med tassarna så mycket som möjligt. Om valpen ligger i knät och sover så kan man sitta och plocka med dem i lugn och ro. Sedan kan man börja med att klippa en – två klor i taget. Man måste inte ta alla på en gång.
Tejpning...
Jag använder mig av Apotekets "Micropore" - kirurgisk papperstejp. Hur länge man får hålla på och tejpa varierar. En del står av sig självt, en del behöver tejpas någon vecka, andra i flera månader. Även om öronen står stadigt kan de börja svaja vid tandlossningen och vid första löpet. Då kan man behöva tejpa några dagar igen.
Det underlättar att ha öronen nerrakade under tejpningstiden.
I regel så tejpar man upp öronen och låter det sitta i ca 2-3 dagar. Sedan tar man bort tejpen och låter öronen vila ett dygn, även om de lägger sig ner på en gång. Så småningom står de upp och man behöver inte tejpa upp öronen förrän man ser att de börjar svaja igen. Det finns många varianter på örontejpning och jag har valt ut den som jag tycker är bäst/lättast.
Allt man behöver är papperstejp och toalettpapper.
Jag river av två sektioner vanligt toalettpapper.
Viker den på tre
Viker ihop den igen och rullar ihop den till en korv.
Sedan fixerar jag ”papperskorven” med papperstejpen, men sparar en litet bit som finns tillgodo.
Denna extra tejpbit lägger jag runt örat så ”papperskorven” sitter någorlunda kvar i örat. Sätt ”korven” ganska långt ner i örat.
Sedan viker man ihop örat runt pappret och fixerar med tejp runtom örat.
Man gör ju naturligtvis likadant på andra örat….
Sedan ska man få öronen hyfsat på plats ovanför huvudet i ”våg” med varandra. Även här fixerar man med tejp mellan öronen så de får stadga av varandra. Detta är den allra pyssligaste delen och kan behöva fler händer än två….
Så här ser det färdiga resultatet ut! Tjusigt va!
Det kan ta många tejpningar innan man får in rätta knycken. Tålamod!
Plätt-lätt! Nåja…
Hur som helst….det tar ett tag innan man får in rätta knycken!